Släktforskarklubbens Höstutflykt - 11 september 2002

av Håkan Karlsson

Höstprogrammet inleddes med en resa till Bjurtjärn den 11 september 2002 med deltagande av 28 medlemmar.

Bjurtjärns kyrka visades av Birgit Sundberg som berättade om kyrkans historia. 1643 byggdes kyrkan, som då var mycket mindre ännu och bestod av främre delen av långskeppet, koret och sakristian. I sakristian kan man se de grova stockar som användes i kyrkobygget. 1658 fick kyrkan ett torn som troligen var fristående. Byggmästare var Oluff i Stackefallet och Simon från Stensvika.
Den första klockan göts vid kyrkan 1660 av Hans Loostöpare. 1745 fick kyrkan ytterligare en klocka.
1670 byggdes långskeppet ihop med tornet. Under första hälften av 1700-talet ökade befolkningen från ca 600 personer till över 1400. Kyrkan måste åter utvidgas och nu byggdes sidoskeppet, kyrkan blev en korskyrka 1706. Kyrkan saknade särskild uppvärmning i över 200 år. Inte förrän 1878 installerades en järnkamin. Numera uppvärms kyrkan med el-element. Första tiden var även kyrkan omålad utvändigt, den rödfärgades första gången i slutet av 1700-talet.
Altaret är från kyrkans första år men altaruppsatsen är från 1686, en gåva från brukspatronen vid Alkvettern, Elias Linroth.
Predikstolen skänktes till kyrkan 1725 av major Linroth. Den är liksom altaret utförd i barockstil. Från början fanns en annan predikstol men den ansågs för enkel. En i bygden verksam snickare tillverkare två skåp av materialet från predikstolen. Skåpen stod under lång tid i privata hem, men har numera återskänkts till kyrkan, ett skåp står i sakristian och det andra i församlingshemmet. Över norra och södra dörrarna har den gamla timmerväggen frilagts. Direkt på timret finns där bibelord återgivna, omgivna av enkla målade blomslingor.
Orgelläktaren tillkom 1814, men orgel fick kyrkan först 1830. Orgeln skänktes av brukspatron Mithander, Alkvettern. 1939 tillkom den nuvarande orgeln, som efter om- och tillbyggnader har 18 stämmor. Ljuskronorna är alla gåvor, en skänktes av smeder vid Lanforsens hamrar, en av bergsmän i socknen och torpare vid Alkvettern.
Till kyrkans prydnader hör också tre epitafier i koret, minnessköldar över avlidna stormän. Två av dem minner om ätten Linroth på Alkvettern och den tredje om släkten Günther. Vid norra porten hänger en relief föreställande jungfru Maria med barnet. Det är ett italienskt arbete från 1900-talet. Dopfunten är från 1947. En äldre dopfunt, som föreställer en ängel som håller dopskålen i sin uppsträckta hand, står i sakristian. I sakristian finns även en gammal klocka tillverkad av en bygdens son Olof Smedberg. Ett oblatjärn i vilket kyrkväktaren bakade nattvardsbrödet, hänger på väggen. Det är smitt av Per i Biörbotn 1692 och kostade fyra daler kopparmynt. Två kyrkstötar har använts till att väcka de trötta gudstjänstbesökare som slumrade in under predikningarna som kunde pågå ett par timmar.
Till kyrkan hör även en kyrkkista, som omnämns redan 1658. Den har tre kraftiga lås och tjänade under mer än två sekel som kyrkokassa. Där kunde man också mot ränta få låna pengar och den var alltså socknens första bankinrättning. Söder om kyrkan uppfördes på 1700-talet ett gravkor till familjen Linroth på Alkvettern.

Färden går vidare till Bjurtjärns hembygdsgård "Börjes". Sigbrit Nilsson inledde med en historisk översikt över Åsjöhyttan. Hyttan grundades 1638 av sex bergsmän fråntrakten, som till en början själva arbetade vid hyttan. Senare anställdes mera utbildat folk, ca femton man som arbetade 2 skift, 7 dygn per vecka, med 12 timmar per skift och ¾ av året.
I början tillverkades 1,2 ton tackjärn per dygn men ökade mot slutet av 1700-talet till ca 2,75 ton per dygn. Till detta förbrukades i början 160 - 180 hl träkol och mot slutet 125 hl per ton tackjärn. Efter ombyggnaden år 1808 ökade tillverkningen till mellan 7 - 8 ton per dygn. Antalet delägare var nu omkring 40 och antalet anställda hyttarbetare 16 - 18 man.
Malmen som till större delen kom från Persberg fraktades från gruvorna på sjösystemet till Storfors och därifrån landvägen till Åsjöhyttan. Träkolet kom från hyttans egna skogar som till större delen låg öster om Åsjöälven och som vid hyttans slutliga nedläggning år 1881 uppgick till 3 100 hektar. Dessa skogar fördelades vid nedläggningen mellan delägarna.
Vid hyttan fanns även en s k kolstamp och en spånhyvel. Uppströms efter älven finns ruinen efter en gammal kvarn med tillhörande damm.

Efter kaffepaus visades hembygdsgården "Börjes" av Sigbrit och Arne Nilsson. Den nya hembygdsgården ligger alldeles intill sjöhyttans gamla hyttruin. Börjes är, med sina anor från 1600-talet, en av Bjurtjärns äldsta gårdar. I hemmanslängder från tidigt 1600-tal benämns gården Åsjötorp eller Åsjön, efter den ovanför belägna sjön. Någon gång under 1630-talet beboddes gården av en bergsman vid namn Börje Andersson, som troligen givit stället dess nuvarande namn.
Gården består förutom bostadshus också av stall, ladugård, vagnslider, snickarbod, smedja och tvättstuga.
Boningshusets äldsta del bestod av ett rum och kök men byggdes ut någon gång under 1700- eller 1800talet. Tillbyggnaden omfattar två rum varav det ena senare byggdes om till kök. Det ursprungliga köket finns dock kvar och renoveras nu med stor försiktighet.
I slutet av 1500-talet började man troligen med nyröjning vid nuvarande Åsjöhyttan. Kronohemmanet Åsjötorp, eller Åsjön efter den ovanför belägna sjön, omnämns redan i 1606 års jordebok. 1613 står gården öde men ett par år senare är hemmanet åter upptaget på frihet till år 1616.