Per Eriksson är lärare i religion och historia. Per föreslog temagruppen på skolan att ta upp ämnet om smeder som emigrerade till Ural i slutet av 1800-talet. Föredraget handlade om en resa till Ural i oktober 2010. Deltagare från Karlstads universitet, Karlskoga folkhögskola och Svenska Missionsförbundet medföljde. Den första kontakten var genom Gerhard Jansson från Degerfors som har kunskap om dessa utvandrare. Per reste tillsammans med ytterligare sex personer till Ural för att träffa svenskättlingar.

Svenskbyn Tirljan
Enligt en tidigare känd historia kom svenskarna hem i samband med oroligheterna under ryska revolutionen 1917. För ca 10 år sen upptäcktes att det fortfarande finns en koloni av svenskättlingar i republiken Baskortostan i södra Uralbergen, en koloni som nu börjat intressera sig för sin historia och sina rötter i Värmland. En delegation från Karlstads universitet reste till Tirljan och möttes av svenska flaggor, sånger med anspelning på historien, många med släktnamnen Larsson eller Adamsson och en iver att få kontakt med Sverige och Värmland. Det näraliggande universitetet i Magnitogorsk har igångsatt ett projekt att dokumentera den lokala kulturen i bergsbygden.

Ättling besöker det gamla hemlandet
I tiomannadelegationen från Ural som besökte Sverige fanns en ättling till den utvandrade smeden Karl Johan Larsson född 1859-12-12 i Nysund, som emigrerade till Ryssland från Fagersta 1878-04-01. Hans ättling Marina Larsson är en studentska i 25-årsåldern som nu läser engelska och som gjorde inte bara sin första utlandsresa utan också den första resan till Sverige som någon i släkten gjort på alla år.

Värvningsrundor i Sverige
Smedmästaren Olof Friberg vann ryssarnas förtroende, varför han för Paschkowskaverkens räkning skickades hem som ”värvare” till sina hembygder och anskaffade ytterligare svenskar till bolagets smedjor. Olof Friberg och Johan Skog fick snart efterföljare. Först enstaka, sedan gruppvisa. Den 2 maj 1878 lämnade 15 bruksarbetare från Degerfors sin hemby för att påbörja den långa färden österut mot Ural. De tog sig först till Stockholm, därifrån med fartyg till St Petersburg, vidare med tåg österut, därefter häst och vagn på slingriga stigar uppåt Uralbergen. Det var en strapatsrik och mödosam färd, vars avslutande skildras av Wilhelm Sarwe så här:

”Sedan de äntligen hunnit över den egentliga Uralkammen och från dess västra sluttningar skådade ned över den breda vackra dalen framför sig, låg där järnverket Bjeloretsk, det största av de Paschkowska verken. Därifrån hade de 33 km fram till Tirljan. Resan hade räckt en månad.”

Per berättade bl a att smederna upptäckte till sin besvikelse först efter det de slagit ned sina bopålar i Ural att de förväxlat det svenska pundet (som endast var 8 kg) med det ryska pundet som var dubbelt så stort. Deras förtjänst skulle i verkligheten bli lika knaper, om inte sämre, än vad de slitit sig till på bruken i Värmland. Levnadsförhållandena i Ural var dock mångdubbelt billigare än hemma.

I början av december 2000 gjorde Aktuellt SVT ett reportage (Per Enerud) från Ural. Han intervjuade en dam med namnet Ludmila Larsson. Hon berättade att hennes morfar? var Carl Larsson från Degerfors.

Håkan Karlsson

Från Bjurtjärn/Karlskoga var det grupputvandringar till Amerika under epoken då Sverige miste många invånare. Över 1 miljon gav sig av till Amerika.
 Det fick vi bland annat veta då Stefan Nilsson från Örebro berättade på Släktforskarklubbens möte. Utvandringen började redan på 1840-talet och fortsatte med vissa nergångar fram till 1930. Man kan följa hur utvandringen följde konjunkturcyklerna. En tidig utvandring bestod av baptister från Östernärke. Resan var lång och strapatsrik. Den kunde ta 1½ - 3 månader. Senare under ångfartygens tid, tog resan ca 2-3 veckor. På Greta Garbos tid tog den endast 11 dagar. Men det var inte bara Amerika som tog emot immigranter. Latinamerika och Ryssland var några andra länder.
 Guldet i Wisconsin lockade också fattiga människor att ge sig ut på dessa resor. Svenskarna bosatte sig i USA och blev etablerade och fullgjorde sina samhällsplikter. Sålunda fick vi veta att karlskogabor deltog i inbördeskriget. Men alla kom inte fram. En man från Örebro län nådde aldrig Amerika utan förolyckades i Titanic-katastrofen.
 Det blev en intressant kväll med mycket information och en del frågor innan vi kunde avtacka Stefan Nilsson för ett intressant föredrag.

Solveig Olsson

---

Stefan började släktforska 1978 och emigrantforskningen tillkom några år senare. 49000 personer emigrerade från Örebro län under perioden 1849-1930. Ca 90% emigrerade till Amerika. Variationer på antal emigranter per år berodde på omständigheter i Sverige och Amerika. Vid högkonjunktur i Amerika och lågkonjunktur i Sverige steg utvandringen och vice versa. På grund av religionsfrihet i Amerika ökade utvandringen av svenskar som tillhörde frireligiösa församlingar.

Viktiga hjälpmedel i emigrantforskningen är passagerarlistor vid avresan från Sverige. Poliskammare och emigrantagenter tillförde uppgifter om passagerarnas destination. Det upprättades även utvandrarkontrakt. Uppgifter finns tillgängliga via CD-skivan Emigranten samt på mikrofilm på Emigrantinstitutet i Växjö. Resan till Amerika med segelbåt tog 1½ - 3 månader, medan överfarten med ångfartyg tog 2 – 3 veckor. Resan gick från Göteborg till Hull, vidare med järnväg till Liverpool och därefter med båt till New York. 1915 gick direkta båtar från Sverige till Amerika. Det finns passagerarlistor från Liverpool i databas. Avresa skedde även via Birmingham och Hamburg. År 1907, vilket var ett toppår, anlände ca 1 milj. personer till Ellis Island. Passagerarlistor upprättades i Ellis Island vid ankomsten. Med hjälp av den amerikanska folkräkningen – Census – som upprättas vart 10:e år, kan man finna ytterligare upplysningar. Svensk-amerikanska kyrkböcker är en värdefull källa att använda i forskningen, vilka finns tillgängliga och sökbara via Emigrantinstitutet i Växjö. Ancestry har åtskilliga databaser att söka i. Därutöver är dödsrunor i amerikanska tidningar tillgängliga bl a via Emiweb. Även socialförsäkringsregister och amerikanska telefonkataloger är värdefulla källor.

De viktigaste hjälpmedlen finns via Emiweb, Ancestry, Family Search och CD Emigranten. Det finns länkar till hemsidor på Örebro stadsarkivs hemsida. Sveriges Släktforskarförbund har utgivit Emigrantforska – steg för steg av Per Clemensson och Kjell Andersson, Falköping 1996 och Emigrantforskning av Ted Rosvall och Anna-Lena Hultman, Falköping 2009.

Håkan Karlsson

  
Temat var gatunamn i Karlskoga och Ulla Jansson berättade om Karlskogas första sjukstuga som låg där Missionskyrkan nu ligger. Året var 1882 och läkaren som fanns här då hette Knut Wistrand. Där fanns nio vårdplatser i utdragssoffor med halmmadrasser. 1901 flyttades sjukstugan till det som vi i dag kallar rosa huset. Grönfeltsudden har fått sitt namn efter en veterinär som köpte upp ett par tomter där och bland annat byggde Karlskogas första arbetarbostäder.
 Åhörarna fick också veta varför äldreboendet vid f d Folkets Park heter Nickkällan. Där gick en källåder i dagen och en sockenskräddare hade sitt boende och arbetsplats intill. Det berättas att han alltid hade en cylinderhatt och när han mötte någon på Kyrkbyn lyfte han på hatten och nickade. Han fick namnet Nicke Skräddare. Det och mycket annat berättade Ulla Jansson på sitt medryckande sätt. En kväll som gav en historisk inblick om människor som haft betydelse för Karlskoga.

Solveig i april

---

Knut Wistrands väg
Knut Wistrand 1848-1925, med. lic. och provinsialläkare i Karlskoga. Gift med Loise Strokirk 1854-1939 dotter till Elias Carl Strokirk 1814-1887 och Ulrika Charlotta Emerentia Hammarhjelm 1825-1901.

Anders Ersgatan
Anders Ericsson 1798-1880 född i Äsphöjden, Karlskoga. Riksdagsman och talman. (Sveriges bondestånd 1809-1866, Gust. Z. Hedenström, Sthlm 1922). Gift med Maria Olsdotter.

Grönfeltsgatan
Felix Grönfelt 1828-1901. Veterinär i Karlskoga. Född i Viborg, Finland, son till skräddaren Anders Orädd. Han bytte namn till Grönfelt efter en incident med ryska myndigheter. Gift 1:o med Maria Hedengren 1841-1870, 2:o med Emeli Jansson 1844-1917, dotter till Jan Jansson 1803-1883, bergsman och gästgivare i Nolby, Karlskoga och hans hustru Stina Lisa Nilsdotter 1813-1859. Sonen Gustaf Felix Grönfeldt grundade Pharmacia 1911.

Uddenbergsvägen
Edvard Uddenberg 1870-1954 riksdagsman, född i Hagfors men kom till Karlskoga i seklets början, blev ledamot av kyrkorådet och en av de ledande förtroendemännen i Karlskoga under 20- och 30-talen.

Ekmansbacken, Ekmansdalen
Gustaf Ekman 1827-1897. Garvare i Karlskoga. Gift med Augusta Vilhelmina Valerius 1834-1909.

Nickkällgatan
Gustaf Dahlgren ”Nicken” 1804-1871, ogift. Mösskräddarmästaren var en mycket artig man som bar stormhatt. Hälsade på alla han mötte. Till den dag han uppfattade viskningar bakom ryggen. Vad folk sade vet ingen idag, men i alla tider har ju människor kommenterat originella personer. Hörde något och slutade lyfta på hatten. Men artig fortsatte han att vara. En nick blev det i fortsättningen. Och vips fick han heta ”Nicken”. (Olov Mellinger, KT 84-08-01). En källåder fanns vid uppfarten till nuvarande Folkets Park. Av detta uppkom Nickkällan.

Ekehjelmsvägen
Sigrid Ekehielm, död 1700 i Kristinehamn, kallad Boås-Beata. Gift 1:o 1669 med Christian Stiernflyckt 1644-1669, 2:o 1671 med Crispin Flygge 1628-1673, 3:o 1675 med Markus Kock, adlad Cronström död 1679.